Kiss the girl^^
Jag är ganska stressad, för jag ska laga mat, duka och baka tårta till 25 pers! Jag har aldrig bakat tårta förut så jag hoppas den kommer bli ätbar.. Jag är inte helt nöjd med min outfit, men jag orkar inte lägga ner mer tid eller pengar så det får vara som det är.
Är för övrigt inte heller nöjd med att jag inte kan jobba imorgon :(
Jag älskar Halloween, och särskilt roligt är det att jobba på halloween, men imorgon finns det helt enkelt inte tid. Hoppas att dom inte alls får lika roligt utan mej *evil*
Jag har blivit bög btw - Kolla bara på låtvalet!
http://www.youtube.com/watch?v=StoQRYT0QU4
Betty Boop
.. Men om de kostar mer än 199 :- så struntar jag i det.
Först ska jag iallafall äta lunch, samma som alltid - Makaroner, spenat, röd lök och bacon bitar^^
Johan!! Du måste kolla på denna länken^^
http://www.youtube.com/watch?v=e1dvSlvZLG8
Bye!
..Until I collapse
Håller på med lite mat, har inget särskilt i kylen så det blir bara lite pasta och bacon. Inte särskilt nyttigt eller näringsrikt, men det får duga den här gången.
Laterz
Herregud!
Det är ju förskräckligt isåfall - kameran måste ljuga, annars måste jag uppsöka doktor plastik snarast!!
Morrn!
Den nya "Alice-in-wonderland" filmen har ju som bekant premiär 2010. Jag visste sedan tidigare att Johnny Depp ska spela Hattmakaren, och idag fick jag veta att Anne Hathaway ska spela Alice! Hur gött som helst!
Nu äre frulle och anime-dags :D
Yummy^^
Nu SKA jag ut på promenad!
Det slog mej att jag tycker förbaskat bra om Marilyn Manson, och det slog mig att jag en gång för några år sedan ville göra en tatuering med hans "logga"
Krafsade ner den på handleden nu, den blev varken jämn eller korrekt - Men jag tror att jag kan tänka mig den en dag! Kanske inte på handleden just, men någonstans :)
(Det kan ju stå för Minnie-Mus, eller Minnie-Mou också) .. *Hehe*
Nu SKA jag verkligen gå!
Suck och stön..
Vi har dugga imorgon så jag ska tvinga mej igenom kapitel 4 och 6 nu snart. Kanske hjälper mej att få åtminstone en poäng!
Var och handlade på willys innan, döm av min förvåning; Innanför dörrarna står det en skyskrapa med Julmust :D
GOOTT!! ,, Men jag tog bara en liten flaska och handlade massa igredienser till soppa. Det är fan det enda jag lever på känns det som. Soppa, svamp, bacon och lite makaroner!
Var planerat att min mami skulle komma upp hit på onsdag, men blir nog svårt. Vi ska föra in all data vi samlade i Alingsås in på PCskog. Vi får se hur det blir..
Nu ska jag dricka saft och läsa matte!
Eoooh tackar tackar ^^
Evacuee
Detta förbannade dubbelliv man lever. Det är så jävla jobbigt att ingen utanför studentlivet kan förstå hur det känns. Det är säkert skitjobbigt att pendla mellan jobbet, hemmet och vännerna i det "riktiga" livet.. Men där finns iallfall allting inom samma område.
Jag har mina vänner i växjö, hemma har jag ingenting förutom familjen och Johan. Det känns som om man ständigt slits mellan två världar, och det är skitjobbigt att behöva välja mellan dem.
Jag kan inte ens förklara hur det känns, så hur i helvete ska någon någonsin kunna begripa hur det känns?
Snart orkar jag nog inte försöka förklara längre heller - På något sätt blir jag nästan förbannad när vänner och familj säger "Jag förstår att det är jobbigt" Ni gör så fan heller!!
På tal om vänner! När jag slutar här kommer jag bara ha min familj och Johan kvar, mina vänner kommer antagligen försvinna lika fort som dom kom och då står jag där ensam igen, utan en enda person att prata med eller som ens vill lyssna.
Hur bär man sig åt för att få en vän efter att man fyllt tio år?
Innan kunde man ge någon en karamell och fråga om man kunde bli vänner, och så blev man det. Hurfan ska man bära sig åt nu.. Hurfan man än gör så känner jag mej bara tramsig, patetisk och ensam som ens går och önskar att jag hade en bästa vän att alltid anförtro mej åt.
Jag känner mej på något sätt mobbad att jag inte redan har en "bästis" att alltid falla tillbaka på. Ëftersom jag inte har det så sitter jag istället själv i min lägenhet och gråter tills jag får ont i huvudet och inte kan andas med näsan längre.
Hur jag än vänder och vrider på det så känner jag mej patetisk, ensam och fruktansvärt konstig som inte har någon riktig kompis att ringa till en natt som den här. En natt då jag egentligen borde legat och sovit, men går vilse i hjärnan - och fastar längst in i den hemliga och mörka delen, den jag så gärna önskar att jag kunde dela med någon, någon som inte är min fina pojkvän eller min familj. Någon som bara genom att finnas där hade fått mig att våga berätta hur dåligt jag mår ibland, och denna någon skulle aldrig berätta för någon om vilka hemska saker jag kan tänka när jag är ensam, denna någon skulle alltid finnas där och denna någon skulle aldrig försvinna.
Godnatt